Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2L2
tändstickor. Hans sidennattrock prasslade. Med
foten råkade han stöta till Gusten, och denne jäm-
rade sig på nytt. Det gick en rysning genom Kiss.
Hu! Detta var otäckt. Han fick äntligen eld och
skrek till. Där var blod. Han tassade försiktigt runt
greve Gusten, och ögonen stodo alldeles stilla på
honom. Det skulle inte vara lätt att få denna oform-
liga klump på benen. Och uppför trapporna sedan!
Kiss gjorde en grimas, när han böjde sig ned mot
greven. Den uttryckte icke något särskilt medlidande.
Kiss hade icke förmågan att känna medlidande
annat än med sig själv. Sig själv ömkade han. Skar
han sig i fingret, skrek han högt.
— Jag skall hjälpa dig, mumlade han.
Nu fattade han greven om axlarna och lyfte ho-
nom upp emot sig. Där sutto de och stirrade på var-
andra. Grevens ansikte var förvridet av smärta,
ögonen blodsprängda av en maktlös ilska. Niss
Nilssons unga ansikte såg bara så outsägligt ny-
fiket ut.
— Hjälp mig, stönade greven.
— Ja visst, svarade Kiss med gäll röst.
Så slocknade ljuset igen. Kiss släppte sitt tag så
hastigt att greven dunsade mot golvet.
— Aj, aj, jämrade han sig.
Kiss Nilssons sidennattrock prasslade igen, då
han sprang upp och tände.
Det blev en mödosam och tung vandring uppför
trapporna. Kiss, så ovan vid något kroppsarbete,
pustade och suckade mer än den slagne. Alltemellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
