Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
åt slocknade åter ljuset, och Kiss fick lägga ned
greven för att stryka eld igen. Han var arg för att
detta hänt greven just i det hus där han bodde. Han
kunde väl lika gärna fallit ner på någon annan plats.
Så var han då placerad på Kiss Nilssons schäs-
long, fnysande åt rökelsen. Kiss lade varsamt en
handduk under hans kind, så att han inte skulle
bloda ner:
Medan Kiss lyssnade till grevens berättelse, flac-
kade hans ögon oroligt över rummet. Herregud!
Han förstod redan hur rykten skulle dansa runt i
staden. Han såg stora rubriker i tidningen Fädernes-
ländet. Man skulle förstås kunna anmäla flottisten,
så att det vidtoges disciplinära åtgärder mot honom,
men om det skulle det aldrig bli tal. Det skulle bara
dra med sig otrevliga följder. Sådant folk kunde
aldrig hålla tyst med något. Det stod för resten ofta
om greven och hans vänner i Fäderneslandet. Kiss
skrev där själv, Stellan von Pahlen också. I ett
ständigt begär att väcka uppseende på något sätt
förtalade de varandra i det ruskiga bladet och
skrevo anonyma brev med skvallerhistorier till re-
daktionen. Sedan utbasunade de för vem som ville
höra på att artiklarna hade någon annan skrivit, och
de nämnde namnet på än den ene, än den andre av
sina bekanta.
— Vad hette den där sjömannen? sade Kiss.
Greven tänkte efter.
— Jag fick knappast sikte på honom, innan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
