Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
föll, sade han. Men jag tycker att jag kände igen
hans röst. Det var nog Allan, du vet.
De sågo sorgset och högtidligt på varandra, Kiss
erinrade sig att Moses sagt att det stod en riktig
sjöman, en flottist där nere. Man borde kört bort
honom !
— Allan, det var han som var med oss avklädd
till Afrodite, du förstår: ”Den Böljeskumborna”, på
den där kostymfesten du minns hos Ida Idestam,
viskade Kiss. Han blev mycket omkramad.
Jo, det mindes greven. Hans mun drogs på sned,
när han försökte skratta. Kiss vände sig ifrån ho-
nom med ett underligt leende. Han hade svårt att
fördra anblicken av detta svullna ansikte. Det gav
honom en kväljande känsla av äckel.
Nu hörde han greven viska något.
— Vad är det? frågade Kiss, åter nyfiken.
Ja, vad var detta? Han hörde greven med svag
röst tala om att det varit frid på jordklotet och om
en kvidande hundvalp som han räddat från att
drunkna i en svandamm, Kiss trodde att han yrade.
Och Kiss började smyga omkring i rummet,
kastande rädda blickar på det röda klotet där på
hans fina schäslong.
Då han kom förbi bordet, där whiskyflaskan stod,
drack han ett halvt dricksglas utan att blanda upp
spriten med vatten. Han kunde minsann behöva det.
Han kände sig icke längre hemma hos sig. Greven
måste stanna kvar. Det var ingen möjlighet att flytta
honom mitt i natten. Kiss hade tillbringat många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
