Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
XVII
Den där natten efter festen hos Kiss Nilsson vid
Blasieholmstorg kunde inte Petra somna.
Nätterna äro stora svarta påsar som våra dröm-
mar och tankar halka ned i. När solen höjer sig i
gryningen, snör den ett gyllene rep om påsarna och
kastar dem i havet. Så äro de borta, sjunkna, och
ingen hämtar deras innehåll upp igen. Tills någon
ny natt hemlighetsfullt lossar repet och det som
begravits i havet åter flyter till ytan.
Petra vred sig i sängen och kunde inte sova. Hon
kände sig upprörd, sedan hon träffat Thomas. Var
han på väg att förälska sig i Angela? Fick något
sådant ske? Något så alltför grymt. Och Angela?
Älskade hon redan Thomas? Hur skulle hon kunna
låta bli att älska honom? Hon var ju också i den
åldern, då himlen vid horisonten rodnar av kärlek.
Kanske även Angela nu låg vaken och tänkte på
Thomas, på samme man som Petra fortfarande
älskade, utan att Angela hade en aning därom och
fastän hon själv förnekat det.
Petra lyfte det av ångestsvett fuktiga ansiktet.
Hon vände på kudden. Nu kändes den åter sval mot
hennes kind. Men det var ändå ingen lindring. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
