Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
afton på Eka? Det var en bild av en kvinna som stod
vid havet. Hon skyggade med handen för ögonen
och såg långt bort, som väntade hon någon. Kanske
sin älskare. Jag tyckte då att hon var lik dig. Också
du såg ut som om du väntade någon — något, långt
bortifrån. Du är alltjämt lik den där kvinnan, Petra.
Han har inte kommit?
— Nej, sade Petra sakta.
Och hon tänkte bittert leende:
Jag väntade på Thomas, Han kommer aldrig.
Men Tage tydde Petras leende på sitt sätt. Han
trodde att han skulle kunna få henne att älska sig
på nytt.
— Det är jag glad över, mumlade han.
Då ryckte sig Petra lös och började gå framåt.
— Jag måste hem nu, sade hon.
Tage var hastigt vid hennes sida. I ljuset från
lyktorna såg det ut som om han förföljde henne.
Hans skugga korsade hennes på gången framför
dem. De båda skuggorna av deras kroppar sjönko
in i varandra, smälte samman.
Petra stirrade på denna hopflutna oformliga
skuggmassa. Hon blev rädd för den, som om den
formade ett öde åt henne, som hon inte skulle kunna
undfly.
De voro nu uppe vid Karlavägen.
— Adjö då, Tage, sade Petra hastigt.
Men Tage höll kvar hennes hand i sin.
— Får jag träffa dig igen? frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
