Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Då voro föregående natts oro och bittra grämelse
åter över Petra. Så skulle Thomas ha tagit hennes
hand och bett om att få råka henne! Inom sig visste
hon ju vad Tage menade med sin fråga — om han
eljes förmådde mena något på allvar. Om hon nu
svarade ja, skulle de kanske låta det, som en gång
varit dem emellan, av ren slapphet börja på nytt.
Petra såg framför sig Angelas sovande lyckliga
ansikte. Nu böjde sig Thomas över henne. Ja, det
skulle sluta så. Thomas och Angela. Hon, Petra,
skulle inte ha någon plats i deras värld.
— Ja, sade Petra trött.
Och Tage tog det lilla ordet för vad det var: ett
slags löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
