Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
XX.
Kvällslektionen hos Bell von Wenden led mot sitt
slut. Judy Rosenrauch tittade oupphörligt upp mot
klockan på kakelugnsfrisen. Fem minuter kvar! I
sin stramt åtsittande baddräkt hoppade Judy upp
och ner, så att hennes båda fylliga bröst gungade.
Håret stod som en man omkring henne, de krusiga
svarta negresslockarna föllo ned i hennes ögon, och
hon strök undan dem med förargad min. Det var
ett verkligt lidande detta att sträva efter att bli
smärt! Efter ett par lektioner jämrade hon sig, när
hon skulle gå ned för en trappa. Det gjorde så van-
sinnigt ont i musklerna. Hon fann en viss tröst i
att se på Paula von Pahlen, som var så stört omöj-
ligt klumpig. När hon gjorde en knäböjning, putade
hennes bak ut på det mest löjliga sätt.
— Dra in sitsen, brukade fröken Bell ropa.
Och Paula pustade. Då log Judy och visade sin
rad av spetsiga rovdjurständer. Men Angela var
avundsvärt nätt med slanka långa ben och fint for-
made höfter. Fastän hon inte var lång, blev hon nu,
när hon stod på tåspetsarna och vaggade av och an
med armarna lyftade över huvudet, högre än både
Judy och Paula.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
