Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
— Ja, du måste varit i gunst hos vår Herre,
suckade Judy melankoliskt.
Men så fick hon fart i sig.
— Skynda dig, Paula, uppmanade hon. Vi skola
ju på teatern.
Angela blev litet efter de andra. När hon fram-
för spegeln knäppte sitt skärp om midjan, efter det
dörren slagit igen om Paula och Judy, kom Bell in i
rummet.
— Gingo de andra? frågade hon.
— Ja.
Angela såg i spegelglaset Bell närma sig. Hon
fick en svag känsla av ovilja. Hon hade aldrig
kunnat glömma den där gången uppe på Bells rum i
Prästkragens hushållsskola, då Bell hade kysst
henne,
— Har du tid att titta in till mig en stund? sade
Bell nu med låg röst.
Angela hade svårt att säga nej. Genom den
tomma salen som ekade av deras steg, följde hon
Bell von Wenden in i hennes lilla vackra rum.
På det runda bordet hade Bell ställt fram en
silverbricka och två små glas. Nu hällde hon upp
en simmig ofärgad vätska ur en lång smal halm-
lindad butelj.
— Välkommen, Angela, sade hon. Det är mara-
schino från Dalmatien.
Hennes smala röda mun log mot Angela. Angela
svalde en klunk, Det brände i strupen. Bell sjönk
ned på schäslongen och ville att Angela skulle taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
