Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
plats bredvid henne, men Angela satte sig på en
stol på andra sidan bordet.
— Ä så långt avlägsen, smilade Bell.
Hon makade på en vas med blommor som skymde
Angelas ansikte för henne.
— Det var ganska festligt uppe hos Kiss Nilsson
sist, sade Bell.
— Ja visst, svarade Angela.
Hon satt där rak i ryggen. Hon såg ut som en
liten prudentlig lärjunge på skolbänken. Hennes
mörkblå ylleklänning med vit slät pikékrage om den
smala halsen ökade detta intryck av skolflicka. Bell
tyckte om att se henne sådan. Det kom henne att
minnas tiden i hushållsskolan.
— Jag tror, sade Bell, att Thomas Meller är för-
älskad i dig, lilla Angela:
Angela rörde oroligt händerna i sitt knä. Hon
rodnade olyckligt. Det var så besynnerligt att höra
någon säga detta. Själv hade hon ej ens vågat
tänka det. Det gjorde henne het och lycklig. Hon
hade inte träffat Thomas sedan den aftonen. Hen-
nes blick sökte honom på gatorna. När hon gick över
Johannes” kyrkogård, hoppades hon att han skulle
stå där och vänta på henne vid någon gravvård eller
vid en buske, som en gång förut. Men något sådant
hade inte hänt vidare.
Nu lutade sig Bell fram över bordet.
— Och du? frågade hon med ett så underligt
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
