Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Men ingen skulle få riva Angelas hemlighet ur
hennes hjärta.
— Jag känner honom ju knappast, sade hon
tvunget.
Och när hon sade det, förnam hon åter den ljuva
yrseln den där gången då han pressade sina läppar
mot hennes.
— Det är bättre så, kom det i en viskning från
Bell. Du gör mig så glad.
— Jag vill inte se dig i någon mans våld, fort-
satte hon. Du är så oberörd, så full av oskuld. Jag
älskar just det oberörda och oskuldsfulla hos dig.
Det är något underbart med en ung orörd flicka som
du. Jag blir god bara äv att sitta och se på dig så
här på avstånd.
Hon drack ur sitt glas och fyllde det på nytt.
— Jag hade en svår tid då — när jag var sjuk,
sade hon med ett häftigt begär att väcka Angelas
medlidande. Jag var på en nervanstalt, ett vårdhem.
Det var konstigt folk där. Själv hade jag nog mitt
förnuft i behåll. Men det fanns andra som voro åt-
skilligt till galna. Det var otäckt att leva ihop med
dem, må du tro. Jag hatade de där människorna.
Men ofta måste jag ändå skratta åt dem. Där fanns
en präst, som trodde att han var Jesus från Nasa-
reth. Han hade mörkt skägg, och håret hade han
benat i pannan, precis som den riktiga Jesus på
tavlorna. Men det var en mycket gnatig och otrev-
lig Frälsare. Han var så hög och befallande, alla
måste tjäna honom, och alltid ville han äta kräftor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
