Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Och ända gick han med Nya testamentet på gre-
kiska under armen, och i det hade han väl kunnat
läsa om hurudan Jesus i verkligheten skall ha varit
och att han aldrig brukade äta några kräftor. De
kallade honom för Kräftjesus. Och så fanns där en
ung flicka, som var skön som en dröm. Men ibland
jamade hon som en katt eller skällde som en hund.
Då måste jag verkligen skratta, fastän jag ändå
nästan jämt grät både över henne och mig själv.
O; jag led!
Angela lyssnade undrande. Något sådant hade
hon aldrig hört talas om. Hon kände sig orolig. Hon
undvek Bells sugande blickar, så rädd att Bell på
nytt skulle få det infallet att kyssa henne. Men Bell
var försiktig. Hon böjde sig endast fram över bor-
det och tog Angelas hand i sin.
— Din lilla hand... mumlade hon och smekte
den lätt. Så släppte hon åter handen.
Nu tände hon en cigarrett.
— Nå, Angela, sade hon muntert, trivs du här i
Stockholm?
Angela ville gå, men nu började ju Bell på nytt
fråga ut henne.
— Har du många väninnor? frågade Bell ivrigt.
— Jag har Paula, svarade Angela.
Då brast Bell i gapskratt.
— O, Angela, ropade hon. Den klumpetossan
Paula! Kunde du inte slösa din kärlek på någon
värdigare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
