Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
hund vid sin härskarinnas fötter, Han är rädd, ser
du, därför att hans härskarinna är så mycket star-
kare än han. I nästa ögonblick skall hon trampa på
honom med sina höga klackar eller ta ned piskan,
lyfta den och slå honom. Ä vad hunden fruktar
hennes klackar och hennes piska, men det ligger
kanske lust i hans ’skälvningar. Sådan är åtminstone
jag. Du slår mig inte med piska, Angela, du trampar
inte på mig med dina klackar, men du risar mig
med din likgiltighet.
Angela hörde häpen på. Hon visste inte vad hon
skulle göra av denna lätta tyngd som nu så onatur-
ligt hårt pressade sig mot hennes knän, Bell stirrade
oavvänt på henne med stela vidgade pupiller, medan
hennes bröst flämtade och hela hennes kropp sakta
höjde och sänkte sig. Med ens kände Angela hur det
guldblonda håret kittlade hennes hand. Hon drog
undan den. Då blev Bell helt stilla och låg där efter
en stund orörlig som död. Hon hade slutit ögonen.
Det såg nästan ut som om hon sov. Angela betrak-
tade tankfullt, en smula nyfiket, hennes ansikte. Nu
när det vilade något så när i ro, måste Angela säga
sig att det var ett ganska vackert ansikte: den röda
heta munnen med de smala läpparna, de långa ögon-
håren som kastade blå skuggor ned på kinden, den
fina näsan med de nervösa näsvingarna som ibland
ännu ryckte till som på en ridhäst, som sprungit sig
trött på en kappridning. Och Angelas blick gled
vidare över den slanka gestalten, där knänas rund-
ning syntes under klänningstyget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
