Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Då förvreds ansiktet plötsligt av smärta. Bell for
upp och kastade cigarretten långt ifrån sig.
— Jag brände mig, skrek hon till.
Och hon visade Angela ett litet runt hål som
cigarretten gjort på insidan av hennes hand.
— Jag brände mig med flit, mumlade hon otyd-
ligt.
Angela förstod henne inte. Varför hade hon gjort
sig själv illa?
Bell satte sig bredvid henne igen. Hon såg efter-
sinnande på sin hand, som om det lilla såret för
henne framkallat en bild. Och hön sade, alltjämt
1 ett förtvivlat begär efter att väcka Angelas med-
lidande:
— Du vet — jag är ett hittebarn. Jag uppfost-
rades på ett barnhem, innan min fostermor gamla
fru Arabella Wenden tog mig till sig. Jag fick stryk
där. Ohyggligt med stryk av en gammal häxa till
föreståndarinna. Hon gav mig ris för minsta orsak
— eller för ingen orsak alls. Hon risade mig tills
mina begrepp blevo så förvirrade, att jag längtade
efter hennes breda feta händer. På en hand hade
hon en missbildad nagel. Den var lik en krökt klo:
Ibland drömmer jag om den där handen. Klon
sträcker sig efter mig, som ville den hugga in i mitt
kött. Då vaknar jag skrikande av ångest. Men —
och Bell böjde sig mot Angela med hemlighetsfullt
lysande ögon — den där klon har inte fått tag i mig
ännu. Den bidar sin tid, förstår du. Den var nära
att draga mig intill sig då, den gången jag blev så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
