Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
sjuk. Nu väntar den bara på att finna mig alldeles
hjälplös för att få riva mig i stycken:
Angela kände en liten rysning av fasa. Det var
som om Bell berättat en hemsk saga för henne.
Hon ville gå upp, fly från detta mörkt hetsande
sällskap. Också rummet tycktes fyllt av hemligheter
och röster. Den svaga rökelsedoften, som alltid yrde
i luften, lade sig tung över hennes bröst.
— Jag ser att du inte trivs hös mig, sade Bell
då, nedstämd.
Hon slog i sitt glas igen.
— Drick, Angela.
Men Angela var rädd för drycken. Hon läppjade
försiktigt på den med ögonen fästade på Bell över
glasets rand.
Då skrattade Bell hårt.
— Du ser ut som om du trodde att jag skulle för-
föra dig, utbrast hon elakt.
— Jag förstår inte, Bell, viskade Angela.
Bell reste sig upp och gick med smygande steg
fram och åter över mattan.
— Du förstår inte? sade hon. Jag förstår mig
inte själv. Jag känner mig bara ibland som något
slags djur, något halvtämt djur i människohamn.
Nästan som den unga flickan på vårdhemmet jag
berättade om. Ofta när jag talar med andra män-
niskor, stirra de som förbluffade på mig, som du nu,
lilla Angela. Precis som om jag sagt miau miau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
