Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
drag kring munnen. Det är som om de tiggde mig
om att berätta deras historia, väcka deras döda liv.
Angela hörde på. Hon fick hjärtklappning av
hans röst, som rörde sig i tonfall och vändningar,
som ännu inte hunnit bli riktigt svenska. Han talade
med henne om vad han sysslade med under sina
dagar. O, om hon fått vara med honom varje timme
denna groende vår, bara sitta där i hans rum och se
på honom! Och plötsligt hörde hon honom säga:
— Jag har längtat efter Angela.
Då stannade Angela igen och såg undrande upp
i hans allvarsamma ansikte, som ville hon i hans
vemodiga ögon spana efter sanningen i hans ord.
— Jag kan inte tro det, mumlade hon ängsligt.
Jag är ingenting. Jag har inte rest, inte sett något
av världen.
Thomas skrattade:
— Jag önskar jag träffat Angela förr.
Han sade ”Angela” till henne. Det var som om
han så ofta för sig själv kallat henne vid namn, att
han nu ej kunde låta bli det, när han träffade henne.
Hon undrade inom sig, om hon skulle våga säga
Thomas till honom. Också hon hade upprepat hans
namn så många gånger för sig själv.
— Thomas ... sade hon högt.
Men då rodnade hon. Förrådde hon sig inte nu?
Gissade han hennes hemlighet?
— Du vågar inte? sade han ledsen. Tycker du
jag är för gammal för dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
