Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Denne kom in i Jacobs arbetsrum med små oro-
liga steg. Han blinkade trött mot det skarpa elek-
triska ljuset och slog sig ned i läderfåtöljen som
Jacob vänligt och med ett beskyddande leende er-
bjöd honom.
Whiskybrickan bars in, och Jacob lagade i ord-
ning åt honom en grogg som blev mörk.
— Drick du, Hans, sade han. Det skall bara göra
dig gott.
Han såg på Hans en smula medlidsamt, men sam-
tidigt stimulerad. Hans försvann nästan i den djupa
fåtöljen. Den sjuke svågerns åsyn kom Jacob att
känna sig kraftigare, mer laddad av energi än van-
ligt.
För att muntra upp Hans började han att prata
om allt vad som föll honom in: små skvallerhisto-
rier ur den politiska virveln, ditt och datt om släk-
ten och vad barnen sagt för roligheter. Och Jacob
märkte snart, med läkarens tillfredsställelse över sin
ordination, att Hans efter en stund verkligen före-
föll något upplivad. Kinderna hade fått färg av den
starka groggen. Händerna kramade fastare om få-
töljens armstöd.
— Nå, upplever du då ingenting, Hans? frågade
Jacob slutligen, trött på att själv tala.
Och i detsamma Jacob sagt det, steg han upp och
gick fram till fönstret. Han måste ändå förströ sig
litet, ha något annat för ögonen än sin gästs i alla
fall fortfarande betryckande ledsna ansikte. Fast
han visste ju så väl att den där lille vissne mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
