Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
mycket annat för Hans, glidit förbi honom. Nu min-
des han dem, men han begrep inte ändå.
— Unnar du då mig inte en sådan där liten
upplevelse, Jacob? sade han slutligen undrande och
med ett halvt försök att utsläta och förringa. Jag
var en sjuk man. Hon ville rädda mig.
— Tig, skrek Jacob och stannade med knutna
händer framför Hans. Du är ett svin.
Hans blinkade åter nervöst med sina bleka in-
sjunkna ögon.
— Du överdriver, log han matt.
Då gick Jacob tätt intill honom.
— Förstår du inte? sade han lågt. Dora Macson
var min då — och hon är min fortfarande.
Han hejdade sig plötsligt, bet samman tänderna
och blev tyst. Det var emot hela hans natur att för-
råda sina hemligheter. Han var försiktig och slug,
till övermått till och med, så att han emellanåt själv
led av det.
— Inbilla dig inte, Hans, fortfor han efter en
lång tystnad, under vilken svågern bemödade sig
att fatta vad han sagt, inbilla dig inte att Dora gjorde
det där av någon sorts dragning just till dig per-
sonligen eller ens hade sympati för dig. Jag känner
Dororna. Hon hade varit utan mig en tid, förstår
du, och erotiska naturer som hon måste alltid ha
någon. Från tidiga barndomen bubblar det ständigt
i deras sköte, sedan det väl en gång har hettats upp.
Hade hon inte tagit dig just i den minuten, hade
det förmodligen blivit trädgårdsdrängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
