Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
— En sådan klädsel, utbrast Lilian med avsky.
Hur kan du bara, lilla Alexandra?
— Stellan skulle just i dag måla min hals. Han be-
undrar den, svarade Alexandra med ett kokett skratt.
— Ja, mamma, tant Alexandras hals är verkligen
kolossalt stilig, muttrade Stellan och böjde sig över
sitt målarskrin.
Lilian gick fram till tavlan. Den var ett enda kaos
av in i varandra gående streck och plan i sötaktiga
bjärta och grälla färger. I detta virrvarr kunde Alex-
andras gestalt nätt och jämnt urskiljas.
— Du har inte hunnit långt på de här gångerna,
Stellan, sade Lilian hätskt. Vad ha ni egentligen
haft för er?
— Äsch, du vet ju inte hur jag arbetar, svarade
Stellan. Det ser ut så där strax innan det blir
färdigt.
Men Alexandra steg häftigt upp, slet åt sig sin
dräkt och gick in i Stellans rymliga garderob. Strax
därpå kom hon tillbaka och hade dragit klänningen
över sina gungande behag.
— Din mor har aldrig förstått sig på konst,
Stellan, sade hon högt rätt ut i luften med hop-
knipen min.
Angela och Paula hade gått fram till fönstret, De
visste inte vart de skulle taga vägen. Paula hade
gråten i strupen. I dag tyckte hön nästan synd om
sin mor.
Lilian hade sjunkit ned på stolen där hennes
älskade Alexandra nyss suttit. Med tårade ögon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
