Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
hon från Stellan till Alexandra. De båda unga
flickorna hade hon glömt. Stellan stod och tram-
pade otålig och generat flinande. Han stora huvud
vickade av och an på den smala halsen. Alexandra
tycktes växa. Hon sköt fram bysten och tittade med
ett nedlåtande leende ned på den ömkliga Lilian.
När inte Lilian fick fram ett ord, sade Alexandra:
— Du gör dig löjlig, min lilla vän. Vad Stellan
och jag haft för oss? Du önskade ju så varmt ett
porträtt av mig, Du skall få det.
— Utan kläder, snyftade Lilian.
— Jag måste väl sitta modell, sade Alexandra
lugnt. Du hör ju att han skulle hålla på med min
hals i dag.
Då sade Lilian det värsta hon kunde säga:
— Du är kär i Stellan, lilla Alexandra.
Hon borde ju ha antytt i stället att det var Stellan
som förälskat sig i Alexandra. Nu sårade hon Alex-
andra på det djupaste, allt under det Stellan bara
fnissade och vred sig som en orm i sin gröna kostym.
Paula gav Stellan en förgrymmad blick. Men han
betedde sig som förr i världen. Ena halvan av hans
ansikte log hult och övertygande mot Alexandra,
medan den andra ilsket grimaserade mot Paula. Mitt
i alltsammans hade Angela svårt att inte skratta.
Alexandra tänkte just fräsa till något förkrossan-
de, då en ny person gled in i rummet. Det var Agda
Wising. Fastän Angela ej sett henne sedan den
tiden för så länge sedan på Ekered kände hon strax
igen henne. Denna brunhylta unga skönhet med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
