Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Hon hade velat slå upp fönstret och skrika:
— Thomas, jag är här! Det är jag som älskat dig
Hela denna tid!
Men i stället borrade hon i vild svartsjuka in nag-
larna i sina händer. Hon längtade efter en kropps-
lig smärta att döva sig med. Hon ville se blod rinna
från sitt hjärta. Det skulle lätta.
Petra vände sig hastigt om.
Hennes jungfru kom in i rummet.
— Fröken, det är en herre som söker fröken,
sade hon.
I detsamma steg Tage Ehrencreutz in, Jungfrun
gled hastigt sin väg igen. Petra stödde sig mot fönst-
ret som hon nyss sett ut genom. Det var som om
hon för Tage velat dölja utsikten över Thomas
Meller och Angela sida vid sida. Hön tyckte att
bilden av dem där nere måste ha etsat sig fast på
rutan : en medelålders man lutad över en ung flicka
tiggande henne om kyssar,
— Å, Tage, sade Petra bara.
Tage var strax framme hos henne, Han tog hen-
nes hand och kysste den. Det var första gången han
besökte Petra. De hade inte träffats sedan den där
dagen de promenerat tillsammans i Humlegården.
Tage såg Petras ansikte förgrämt, sårat, ett annat:
ansikte än det han känt. Vad hade hänt henne?
— Är du ledsen att jag kom? viskade han lågt:
— Nej! Nej! Visst inte. Sitt ned.
De satte sig långt från fönstret på Angelas vita
stolar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
