Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Angelas säng med ljusblått sidensängtäcke skim-
rande genom det tunna överkastet stod vid ena
väggen,
— Det här är Angelas rum, sade Petra.
— Ja, det märks att det är en ung flicka som bor
här, sade Tage med ett litet leende.
— Ja, en ung flicka ... mumlade Petra,
Vad sade nu Thomas till Angela? Hon mindes så
väl hans tonfall förr, när hans röst blev öm. Hon
tyckte att Angela var en tjuv som nu stal något
från henne. Angela borde ändå förstått att Petra
alltjämt älskade Thomas Meller!
Hon hörde knappt att Tage talade till henne.
— Du lyssnar inte, sade Tage slutligen litet före-
brående.
Då vände Petra sitt ansikte till honom. Ögonen
voro fyllda av tårar.
Tage såg förskräckt på henne.
— Du gråter, sade han.
— Ja, jag gråter.
Tage reste sig och lade sina båda händer på
stolens armstöd så att Petra satt som omringad av
hans armar.
— Säg mig, varför du gråter, viskade han.
— Nej:
Petra försökte resa sig, komma undan, Men Tage
släppte icke sitt tag om stolen.
— Jag älskar dig alltjämt, sade han lågt. En gång
minns du, i salongen på Eka skulle du ha blivit min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
