Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
om inte Angela kommit nedför trappan. Nu äro vi
ensamma. Bara du och jag.
Han hade inte kommit hit för detta, Han hade
tänkt göra en vanlig visit, bära i en svävande för-
hoppning att deras förhållande så småningom skulle
utvecklas — eller åtminstone att ”det hela skulle
reda upp sig”, som han brukade säga, så att han
åter komme på en obesvärad och förtrolig fot med
Petra och i synnerhet med Angela. Men Petras
tårar förbryllade honom.
— Petra, sade han, se då på mig:
Men Petra ville inte se upp. Hon böjde sig fram
för att komma loss från stolen, kanske stöta honom
ifrån sig. Då tog han om henne och drog henne upp
mot sitt bröst,
— Jag älskar inte dig, sade Petra, men han
pressade redan sin mun mot hennes läppar och
kvävde hennes ord.
Han höll upp och såg henne rätt in i ögonen.
— Du sörjer över något, sade han fast. Du gjorde
det, när jag kom in. Jag skall få dig att glömma.
Men Petra log sorgset åt att den lille elegante
Tage Ehrencreutz med sina fina flickhänder trodde
att han skulle få henne att glömma Thomas Meller.
Tage såg över hennes axel att dörren stod på
glänt in till förmaket. Någon skulle kunna komma.
Han släppte inte Petra, men han drog henne med
sig mot dörren och knuffade till den, så att den for
igen med en liten smäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
