Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309 ;
Petra såg sig om, såg den stängda dörren och gav
till ett rop.
— Nej — tyst!
Tage lade sina fingrar mot hennes läppar. Hans
knän rörde vid hennes, och en ström av plötslig lust
rann igenom henne. Hon var nära att bita i hans
hand.
— Kom, Petra, sade Tage lågt.
Hon visste vad han ville. Deras kamp som begynt
i den mörka salongen på Eka fortsatte här i den
blida skymningen i Angelas vita flickrum. Hade hon
inte nyss längtat efter en vild smärta som skulle få
hennes blod att droppa, som skulle döva henne och
minnet av Thomas och Angela där ute? Men då hon
nu stötte emot Angelas bädd, gjorde hon motstånd.
Så hejdade hon sig med ens. Hon kände Tage in-
till sig, så tätt, så nära att hon förnam hans kropp
som om den varit naäken. Då greps hon av begär
efter honom. Ett begär som skrämde henne så att
det svindlade för hennes ögon. Nu mindes hon hur
hon den där natten på hotellet bittert ångrat att hon
ej givit sig åt Tord Holmström, när denne tiggt
därom. Men han hade aldrig väckt denna åtrå hos
henne.
En sekund slöt hon ögonen. Då tyckte hon sig
höra Thomas Mellers fotsteg där nere på kyrkogår-
den ända hit upp. Det var en hörselvilla. Det var
hennes hjärta som bultade och slog. Men för hennes
öron lät det alldeles som Thomas Mellers fotsteg.
Nu kom han — nu trampade han på hennes stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
