Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
ju så oerhört länge sedan. När Petra berättade om
Thomas, hade hon sagt... Ja, vad hade hon sagt:
att hon inte brydde sig om honom längre? Angela
mindes inte.
— Du har också hållit av Thomas Meller, sade
Angela långsamt.
— Ja, sade Petra tungt.
Men Angela mäste veta. Hon fattades av en för-
färlig rädsla för att hon skulle få höra att Petra
annu älskade Thomas.
— Du ropade en gång hans namn, sade Angela
med klappande hjärta. Det var i yrsel — du hade
en så hög feber.
Hon avbröt sig och såg bedjande på Petra för att
få hjälp. Förstod Petra vad som just då försiggick
inom Angela? Hon flyttade sig litet ifrån henne.
— Du undrar, om mina känslor för Thomas vara
ännu? sade hon med ett litet hårt skratt.
Och i detsamma hon sade det visste hon att hon
nu hade i sin makt att skilja Angela från Thomas
Meller. Berättade hon för Angela om sin kärlek till
Thomas, skulle Angela avstå från honom. Hon höll
alltför mycket av Petra för att vilja taga något ifrån
henne, Det skulle först göra henne smärta, men så
småningom skulle hon glömma, så ung som hon var.
Petra tvekade. Då kände hon en dröjande smekning
utefter sina armar. Det var Angela, som smekte
henne, liksom ville hon bedja om något. Denna lätta
beröring fick Petra att spritta till. Så hade Tages
händer farit över hennes nakna armar nyss, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
