Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
svarta håret. Men Sven som tagit ett steg framåt såg
bara hennes ansikte, där de svarta djupa ögonen
brunno. Så hade hon kommit emot honom en gång
för länge, länge sedan, då han hade kommit hem till
julen från skolan. Hon hade haft en kort kavaj med
blanka knappar då. Han hade sökt knäppa upp den
med fingrar skälvande av hetsig iver inne i en lada
som doftade av torkat hö, men han hade darrat så,
att hon hade måst hjälpa honom;
— Agda, sade han.
Hon lade lätt sin hand i hans. Ögonen strålade
ofördunklade emot honom, ja långt underbarare än
någonsin. Så kom det sig att Agda Wising trädde
in i salongen vid Svens sida, och han förde henne
fram till Lilian, som om hon varit en ung furstinna.
Men Lilian gav henne bara en brådskande blick,
medan Alexandra förargad drog sig undan, Sven
brydde sig inte om dem,
Herrarna rusade i stället fram för att få hälsa.
Sven fortsatte och föreställde Agda för damerna.
Angela ropade:
— Här behövs ingen presentation. Vi känna var-
andra!
Och hon gav Agda en varm kram.
När Sven kom till sin hustru, höllo orden på att
fastna i halsen på honom. Men han sade modigt:
— Detta är fröken Agda, som jag talat med dig om,
Bess blev röd i ansiktet. Hon gav Sven en blick,
men hälsade vänligt.
Hans som stått på litet avstånd i en smoking, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
