Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
blivit alldeles för stor, så mycket hade han magrat,
såg förvånad upp, då hans son närmade sig med Agda.
— Känner inte pappa igen Agda? frågade Sven
med större säkerhet nu, sedan han hunnit förbi
Bess. Pappa minns henne säkert från Ekered.
Med ovanlig livlighet tog Hans då Agda i han-
den och blickade med sina melankoliska ögon upp i
hennes ansikte.
— Så vacker fröken har blivit, sade han lågt.
Edla rättade på sin pincenez.
— Jag skulle aldrig ha känt igen Agda, sade hon
med en mönstrande, men icke ogillande blick på den
vita klänningen och den vita rosen i håret.
Själv såg Edla ut som en käpp som blivit omlindad
med röda sidenband. Hon hade smak för granna fär-
ger, Edla, därför att hon själv var så blek och intet-
sägande. Så fick det röda sidenet lysa i hennes ställe.
Men det klädde inte henne fullt lika bra som det
klädde den pikanta Ida.
Fröken Zakrisson, en tillgjord och liksom kant-
stött spelfröken som blivit engagerad för aftonen,
spelade upp. Salen, befriad från det stora bordet,
låg bar med blankt skinande parkettgolv.
Stellan von Pahlen bjöd upp Alexandra. Flon ville
inte dansa. Den förgyllda bajadären var besynnerligt
nog rädd att göra sig löjlig. Hon var ju förstås
minst dubbelt så gammal som flertalet av de unga
flickorna. Men Stellan drog henne med sig ut i
salen, och snart var rummet fyllt av dansande par.
Lilian kom upp till Peters sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
