Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
— Så oklokt av Alexandra att dansa, mumlade
hon mellan sammanbitna tänder.
Alexandra var längre än Stellan. Hans huvud
nästan vilade mot hennes uppkörda barm.
— Bara hon inte trampar ihjäl Stellan, sade
Peter vänligt. Hon är som en stor kossa med en
liten rar kaly skuttande omkring sig.
— Du är plump, Peter, tog Lilian hetsigt i, till-
rättavisande.
— Så, så! sökte Peter lugna henne.
Så gingo de åter in i salongen.
Thomas såg ned på Angela, och i detsamma
blickade hon upp på honom. Hennes strålande blick
träffade honom rätt i hjärtat.
— Vad du dansar bra, log hon:
— Det gör du också.
Orden, gungande på musiken, flögo som kyssar
mellan dem:
— Du också — du — älskade.
Alexandra stötte till dem, och Angela och Thomas
pressades tätare emot varandra, bröst mot bröst.
— Jag tycker jag Hör ditt hjärta slå, viskade
Thomas.
— Ditt dunkar så lustigt, viskade Angela tillbaka.
Hon gav Paula en glad nick över Thomas" axel.
Paula fördes vidare förbi dem, som lyft och buren
av vingar för att Gotthards arm vilade omkring henne.
— Har du diktat något vackert sedan sist? frå-
gade hon rodnande.
— Jo, det kan du lita på. svarade Gotthard gällt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
