Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Jag har till och med fått en dikt tryckt — jag menar
jag har fått löfte om att få den tryckt.
— ÄÅ, Paula kippade efter andan. Du kommer att
bli berömd, Gotthard:
— Ditåt lutar det, svarade Gotthard anspråks-
löst. Men Paula, du skiner ju. Vad är det med dig?
— Ingenting, sade hon och såg trofast upp till
honom.
Men hon var matt av lycka att vara honom så nära.
Tage Ehrencreutz dröjde i ett hörn av salen, ännu
med armen omkring Petra och ansiktet tätt intill
henne.
— Petra, ångrar du dig? munmilade han.
Hon svarade inte. Hennes ögon sågo förbi honom
ut på de dansande.
— Fortsätt, Tage, sade hon ansträngt. Du får
inte stanna så bär.
Då förde han henne vidare. De voro så precis
lika långa och nästan lika växta, att de omedvetet
gledo in i varandra som om de vore sammansvetsade.
Sven dansade med Bess. Hela tiden följde han
efter Agda, som Kiss bjudit upp.
Så underbar hon är, tänkte han. Skall jag våga
dansa med henne?
Men Bess sade vid hans axel:
— Du för så illa, Sven. Det var längesedan vi dan-
sade tillsammans. Inte sen Hans-Benjamin kom till,
Då måste Sven tänka på Hans-Benjamin där-
hemma. Han var stolt över bytingen. Och han
snubblade till, när han sökte fånga Agdas blick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
