Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
alldeles som om hans lille pys just då fattat tag om
häns knän.
När musiken tystnade, ville ingen sluta att dansa.
En applådsalva fick den tillgjorda och kantstötta
fröken Zakrisson att genast börja på nytt.
Hans hade smugit sig ut i salen. Han ville und-
vika Jacob Levin som kommit in i salongen med sin
hustru Sally. e
Löjtnant Macson, som marscherade förbi i en
twostep skjutande Judy Rosenrauch framför sig som
ett litet frustande tåg, sparkade till Hans på smal-
benet, och denne drog sig längre in mot draperiet
för fönstret. Där stod han nu med blinkande ögon
och andades häftigt, som om även han råkat in i
dansens: virvlar med sin söndervittrande kropp. Det
vär en doft av ung kvinna i luften, som gjorde ho-
nom helt yr i huvudet. Tunna klänningar svepte
förbi honom och snuddade ibland vid hans knän;
Han uppfångade förälskade ögonkast som inte voro
ämnade åt honom och såg läppar som formade sig
till kyssar, som icke voro för hans mun. En stund
njöt han därav, liksom tiggaren utanför i mörkret
kan snåla sig till ljuset från ett präktigt upplyst
fönster och girigt insupa matångorna som strömma
ut från en öppnad köksdörr.
Men så grep värken i hans skulderled som en
borrande skruv på nytt tag i honom, och han var
åter tillbaka i sin egen värld av lidande och skugga,
av sotig brand och kvaälfull upplösning:
— Ack, dröj en stund, viskade han, bönfallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
