Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
okända makter om ännu en sista blek strimma av
det svinnande livets lycka.
Han följde med sorgsna blickar Agdas dans. Så
mjuk, så böjlig hon var! Så gudomligt ung ännu!
Och åter var den tanke, som så ofta förföljde ho-
nom, där. Han ville taga sin bostad i denna under-
bara varelse, vara hon, ett ungt fullkomligt väsen
med klara blanka ögon och ett hjärta som bultade
hett i täkt med blodets sång. Och som om en svala
flugit förbi honom och med sina spetsiga vingar
satt etern i skälvande rörelse, tyckte han sig i samma
nu förnimma en renare luft, och evighetens obe-
skrivliga genomskinlighet var omkring honom.
Kunde han bara kasta sin eländiga kropp, skulle han
bli fril För en kort minut skrämde honom icke längre
tanken på döden. Vem vet? Kanske skulle han lätt
som svalan flyga upp i det blå och nå landet där
borta, där solen brukade sjunka ned i havet. Och
han skulle bada i en stark sols strålar — starkare,
mer glödande än ljuset från röntgenlamporna. De
skulle ha kraft att bränna bort hans onda. Oändlig-
het. Evighet. En frid utan tankar, Ett ljuvligt gli-
dande utan något skrämmande djup som hotade att
uppsluka en.
När musiken tystnade och alla strömmade in i
salongen, trängde sig Hans mellan de unga för att
också komma ut från salen. Han kände flickornas
andedräkt i sin nacke, en hand snuddade nästan
smekande vid hans, doften från nakna halsars och
runda armars friska hull flöt omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
