Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
han skuggan av en man, Först förstod icke Hans
att han blickade rätt in i en spegel.
Han satt bara stilla, ångestfull, ansikte mot an-
sikte med sig själv. Han hade läst någonstädes, eller
på egen hand fantiserat ihop det, att strax innan män-
niskan dör, kan hon få en dylik uppenbarelse: hon
möter sig själv. Kroppen, redan stadd i upplösnings-
tillstånd, flyter ut, delar sig, som om den en sista
gång, innan den försvinner, ville omringa en så stor
yta som möjligt av den älskade jorden. Hans sträckte
ut sina händer för att sluta dem i fantomets. Men
han famlade i tomma luften. Så satt han länge fram-
åtböjd, stirrande in i sina egna trötta ögon, medan
hans mun vred sig till en besvikelsens bittra grimas.
En omedveten rörelse av hans huvud kom honom
efter en stund’att blicka uppåt, och då varseblev han
ju strax mahognyramen som slog sin cirkel kring
spegelglaset. Förtrollningen lämnade honom lika-
fullt icke. Mannen där inne i spegeln var lika verk-
lig som han själv, satt lika trångt innesluten i en
cirkel utan kraft att kunna flytta sig utanför dess
stängande gränslinje, som Hans själv hade gjort det
hela sitt liv. Ty vad hade det blivit av dessa häg-
rande drömsyner och långtflygande fantasier, som
han hade haft, när han hemma på Ekered glömsk
av vardagarnas allehanda sysslor låtit sig glida hän
på floden i sin båt? Drömmarna hade blivit till stoft
i hans händer och fantasierna hade brutit vingarna
alltid, alltid. Och Fans dolde ansiktet i sina händer
och grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
