Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
XXX.
Där ute fortgick festen. Det var ingen som tänkte
på eller ens märkte att Hans inte var där.
I ett hörn av den stora salongen var ett bord med
förfriskningar framdukat. En bål, där isbitar, gröna
vindruvor och ananas simmade omkring i den guld-
gula fräsande champagnen, stod mittpå duken, och
runtomkring voro pyramider av frukter uppstaplade
och silverskålar dignade under berg av konfekt.
Sven räckte Agda ett glas av bålen och förde
sakta sitt eget mot hennes. En svag klang som av
silverklockor steg upp från kristallen, och deras
ögon möttes.
— Det var länge sedan, sade Sven.
Så bet han sig i läppen och såg sig om efter Bess.
Hon hade satt sig vid salongsbordet och pratade
med Sally. Bess” och Judys far, docenten Rosen-
rauch, hade just anlänt och Sven hörde hans bull-
rande skratt. Han berättade väl någon rolig jude-
historia, som alltid. Sven såg löjtnant Macson närma
sig i kretsande ringar. Ville han komma åt Agda?
Sven flyttade sig litet, så att han skymde den vita
rosen och den vita klänningen för löjtnanten, som
tycktes utföra en kringgående, men betydligt vack-
lande manöver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
