Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
— Minns du mig ännu, Agda? frågade Sven.
Då log hon och såg rätt på honom med sina mörka
ögon:
— Kom, så får jag dansa med dig.
Och när Sven kände hennes arm mot sin, tyckte
han att mahognybordet där borta, kring vilket hans
hustru och svärfar sutto, också började röra på sig
i en flyktande dans, så att han utan svårighet kunde
komma förbi det med Agda. De dansade ut på
golvet. Han var åter sjutton år, och Agda var ader-
ton och hans första förälskelse,
Thomas Meller och Angela hade slagit sig ned i
en liten soffa i hallen. Stellan hade virat de elek-
triska lamporna med silkespapper, och där var ett
rött, mystiskt sken som från en eld.
— Du har bara varit hemma hös mig en enda
gång, sade Thomas och sökte efter hennes hand. Är
du rädd att komma?
— Nej, sade Angela. Jag är inte rädd.
— Åjo, det är du kanske, Men det behöver du
inte vara. Cecil skall leka på golvet, och du skall
sitta på min schäslong och luta huvudet mot kud-
darna. Vi skola vara en lycklig liten familj.
— Och din hustru? sade Angela tyst.
Thomas ryckte till. Hon hade aldrig nämnt hans
hustru. Men inte heller Angela hade tänkt på
Thomas Mellers hustru, förrän Petra talat om
henne. Nu svedo Petras framkastade ord i hennes
hjärta alltjämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
