Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
grand spydigt leende flackade över hans svullna an-
sikte, då Elias Vanselin steg in,
Med en förnäm gest räckte Elias hatt och käpp
åt den vackra jungfrun. När han gick förbi greven,
som han ej såg, sköt denne ut sin feta hand och
knep fast fingrarna i hans lår.
— God afton, lille Eliasson, skrockade han be-
låtet.
Där stod den lille Elias i sina välpressade smo-
kingbyxor och såg generad ut:
— Greven skrynklar ner mig, sade han med sin
goda lena röst.
Bell brast ut i skratt.
Thomas reste sig med rynkade ögonbryn.
— Kom, Angela, sade han och drog henne med
sig ut i salen.
Petra satt ensam i ett hörn av salongen. När hon
och Tage gått förbi Kiss Nilsson, hade Tage sagt
”Förlåt ett ögonblick!” och nu stodo han och Kiss
tätt intill varandra och viskade. Petra hade god tid
att betrakta dem. Med en underlig förnimmelse av
blygsel såg hon, hur lika Kiss och den väl tio år
äldre Tage trots allt voro varandra. Hon tyckte att
de, där de stodo, fingo samma handrörelser, samma
sätt att vrida på kroppen eller stryka luggen ur pan-
nan med en mjuk inställsam åtbörd. Det var som
om de uppfört en dans, agerande mot varandra för
att snart falla i varandras armar.
Ät honom har jag givit mig, tänkte Petra. Och
när hon en sekund mötte Kiss Nilssons blick, ryste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
