Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
hon som om hon också för honom låtit kläderna
falla.
I dörren in till salen skymtade hon Thomas och
Angela som dansade. Och hon fick en beklämmande
känsla av ödslig ensamhet, som om alla i detta ögon-
blick hade övergivit henne.
Då kom hon att tänka på Hans. Var fanns han?
Kanske hade han gått. Hon ville också gå — fly
från Tages och Kiss’ minspel som tycktes förråda
henne. Hon ville ut i mörkret, känna kvällsvinden
mot sin kind och andas in våren som kom flygande
från åkrar och gärden utanför staden. Nu stucko
väl snart blåsipporna upp i Ekas park. Ludna
knoppar, små blå stjärnor och gröna blad som luk-
tade fuktig jord. Hon visste var gullvivorna växte
tätast, på vilken sida av parken björkarnas skott
först slogo ut. Det brukade skimra grönt där, medan
ännu alla andra träd stodo nakna och kala.
Men Petra gick inte. Åter såg hon motvilligt hän
på Kiss och Tage. Och en plötslig misstanke for
igenom hennes hjärta att de kanske verkligen voro
förälskade i varandra. Hon svalde mödosamt, som
om någon givit henne en giftig dryck att dricka. Och
när Tage nu äntligen skildes från Kiss och kom
tillbaka till henne och på ett förtroligt sätt böjde sig
över hennes stol, makade hon sig åt sidan, som om
han stuckit henne.
Stellan gled genom salongen arm i arm med Kalle
Manderskiöld och Madeleine Le Fort. De gingo
fram till bordet och drucko törstigt fulla glas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
