Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
inte hört av honom sedan tillställningen hos Peter.
Kanske var han ledsen, hade Angela tänkt, och Edla
var ju ständigt upptagen med sitt arbete på semina-
riet, Han behövde bestämt någon att tala med.
Angela ringde på klockan till sin kusin Edlas och
sin farbror Hans” lilla lägenhet vid Sibyllegatan. En
ung flicka kom och öppnade, och Angela gick ge-
nom den mörka tamburen och knackade på Hans”
dörr. Hon blev orolig, ty det dröjde innan någon
svarade. Äntligen hörde hön tassande steg, som om
någon 1 mjuka tofflor smugit sig över golvet. Så
öppnades dörren på glänt.
— Det är bara jag, farbror Hans, sade Angela
räskt,
Då lät han henne komma in, och hon såg sig för-
vånad omkring i det ostädade rummet. Sängen var
inte uppbäddad. Stolarna stodo i oordning. Hans
själv, tunn och liten i nattrock, stödde sig mot skriv-
bordskanten och betraktade henne med ett förvirrat
uttryck i sitt bleka ansikte.
— Jag stiger upp sent, mumlade Hans. Jag är så
trött jämt. Du får ursäkta.
Angela hade en knippa gula tulpaner med sig.
Det var sol i dem. De brunno i hennes händer. Då
hon icke fann någon vas, stack hon ned dem i den
halvfyllda handkannan.
— Tack, lilla Angela, sade Hans milt, för att du
kommer med blommor till mig. Får jag se? Ja du
har våren i ögonen.
Det var en lukt av bränt papper i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
