Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35?
Hans gick hastigt fram och sköt till kakelugns-
luckorna,
— Jag har bränt några brev, sade han.
Angela slog sig ned i en stol.
— Skall jag gå? frågade hon, litét skrämd och
undrande.
— ÅÄ nej, sade Hans, jag har god tid. ’
Men det var en oro över honom som Angela icke
kunde undgå att märka. Knappt hade han satt sig
vid skrivbordet, förrän han åter reste sig för att låsa
till en skåpdörr som stod halvöppen, Sedan var det
några böcker han måste flytta på. Angela såg på
hans magra händer, Det var något livlöst över dem
— som om de redan varit döda.
Hon kunde inte taga sina ögon ifrån dessa hän-
der. Det var som om de vittnat om att Hans mycket
snart skulle dö, Och den svaga lukten av bränt
papper — också det var en lukt av död, av förin-
telse. Men hon hade ju kommit hit för att söka göra
sin sjuke farbror litet gladare.
Så började Angela prata helt muntert, fastän hon
kände sig nedslagen vid åsynen av Hans, som dock
nu äntligen tycktes ha funnit någon ro i stolen mitt-
emot henne. Men medan Angela höll på att beskriva
sina danslektioner för att få Hans att skratta, av-
bröt han henne med ett leende, så sällsynt hos
honom.
— Vet du vad, min lilla Angela? sade han. Du
ser ut som om du hölle en hemlighet i dina armar.
Du försöker dölja för mig, att det är något. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
