Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Hans fäste sina ögon på Angela. Hon var för-
tjusande i sin blyghet, i sin rädsla att berätta för
mycket och ändå inte nog. Och hon var ännu oskyl-
dig — ännu ungmö, jungfrudom, mödom, sträckande
sig mot den mystiska kärleksstunden med halv-
öppna fuktiga, heta läppar.
Hans tänkte på Petra. Han fann ingenting under-
ligt i att Angela älskade samme man som Petra en
gång varit förlovad med. Petra och Angela — de
två voro så lika varandra!
Men den där Thomas var i sanning en avunds-
värd man!
Nu tog Angela sin farbrors magra händer i sina.
— Är jag inte bra lycklig? utropade hon.
Men då hon mötte den andres blick, blev lyckan
för stor för henne. Den rymdes icke inom henne.
Hon måste dela med sig. Och långsamt flyttade hon
sig in mot Hans och lade sin mjuka varma kind mot
hans kind.
Hans satt alldeles stilla. Äntligen hade ungdomen
kommit till honom. Han skulle aldrig kunna draga
denna lena hud över sig, aldrig kunna se med dessa
klara ögon eller känna detta heta blod forsa fram
genom sina ådror, men han omvyärvdes av en sval
skugga, som om han efter en lång vandring fått gå
till vila under ett ungt träd som sjöd av safter. Och
Angelas andedräkt som for över hans kind var den
smekande vinden som ilade genom trädets späda
grönska. Han ville dö nu — medan frid rådde på
jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
