Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
De kommo upp till Scheelestatyn. Häruppifrån
sågo de ut över Humlegården, som låg belyst av
den starka solen. Där borta skymtade bibliotekets
bruna mässa. Från sandgångarna stego de lekande
barnens röster upp. De läto gälla som fågelskrin.
Och i detsamma ljöd ljudet från trummor och blås-
instrument. Nere på Sturegatan red hästgardet förbi
på väg till slottet: Pickelhuvorna blänkte, hästarna
kråmade sig. Hela den ljusblå rymden klingade av
musikstötar och hästtramp. Då blåste Petras långa
sorgslöja ut, fattad av en lekfull vindil. Den svepte
över Tages ansikte, och han gjorde sig skrattande
fri från den.
Det var som om vårvinden också gripit tag i
Petras sorgsna tankar. Hon kände sig plötsligt sjuda
av livslust — av en obeskrivlig glädje. Hon levde.
Hon fanns till. Jorden, så underbart skön, utbredde
sig för hennes bländade ögon. Och den feberaktiga
brådska hon känt dessa dagar efter sin bror Hans’
död fick nu en ny betydelse. Man måste skynda sig
att leva, plocka famnen full av röda rosor, växla
kyssar och sjunka in i famntag, innan dödens isande
hand nådde fram. Snart, snart skulle den vara här.
Tage sade tätt invid henne:
— Inom kort är det klappat och klart med
Herthas och min skilsmässa, Petra. Sedan tycker jag
du gärna kunde gifta dig med mig.
Petra såg förvånad på honom som stod där så
leende. Men kanske hade hon tänkt på det själv.
— Hör på de där kvittrande ungarna, Petra. En
24, — v Krusenstjerna Porten vid Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
