Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
gång skulle våra barn komma att skrika som de här
i Humlegården, sade Tage frestande. Jag förtjänar
ju inte så mycket ännu på museet. Gusten knusslar
också förfärligt och gör en massa korkade invänd-
ningar mot mina förslag till tavelinköp för hans
eländiga vindsgalleri där nere på Hönsekind. Han
säger att han inte är skyldig att ge någon provision
alls egentligen annat än i form av dricksvaror. Men
jag får väl ärva åtskilligt med tiden, om det går
lika bra som hittills för min far med jobbet i brand-
stodsbolaget och alla hans andra affärer, så att han
inte återvänder till de där torvmossarna. Och så har
jag ju för mig att du inte har så litet själv, Petra.
För resten väntar jag på att ganska snart få ett
större belopp från annat håll. Och det är vad jag
räknar mest med för den närmaste framtiden. Så
vi skola nog reda oss.
— Friar du till mig? frågade Petra, nu själv
leende. Är det verkligen ditt fulla allvar?
— Har du då aldrig tänkt på giftermål, Petra?
frågade Tage i sin tur. Tar du verkligen så lätt på
sådant där? Det skulle jag aldrig ha trott!
Och när han nu betraktade henne, blev hon röd
i ansiktet vid minnet av hans famntag. Men detta
minne väckte icke längre hos henne någon motvilja
som det där ögonblicket på bror Peters bal, då hon
sett Kiss Nilsson och Tage viska tillsammans.
— Du säger ingenting? undrade Tage.
Då började Petra hastigt gå nedför kullen igen,
men Tage var strax åter vid hennes sida. Nu tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
