Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
han hennes arm och ledde hennes steg, utan att hon
visste det, i riktning mot gatan, där han hade sin
bostad. De sade ingenting mer. De gingo fort med
lätta steg. Det var ingen svårighet för dem att
komma i takt med varandra, Tages axel rörde vid
Petras, då han gick. Hennes slöja blåste ibland fram
för deras ansikten, förenande deras huvuden liksom
med en svart rännsnara, så att de måste skynda sig
att åter göra sig fria, Tage skrattande och Petra
rodnande.
Plötsligt hejdade Tage Petra. De hade kommit
ända till Narvavägen och voro vid hans port.
— Här bor jag, sade Tage. Du kan väl följa med
mig upp?
— Du har lurat mig hit, värjde sig Petra.
Men de följdes åt uppför trapporna. Tage öpp-
nade dörren, och de stego in i ett rum som tycktes
drunkna i sol. Petra sprang fram till fönstret. Här
hade man vid utsikt över den blå himlen. Vita skyar
hade börjat fradga sig där uppe som vågskummet
på ett hav.
Petra drog efter andan. Tage häde lyft av henne
sorghatten och befriade henne nu från kappan. Han
lade den från sig och slog sina armar omkring henne
bakifrån. Så svängde han henne runt och träffade
hennes mun med en liten snabb kyss. Han sjönk
ned i en bred länstol och drog Petra med sig. Hon
kände sig besvärad av att sitta så där i hans knä.
Hennes kjol hade åkt upp. Petra slätade till den,
men Tage tog fast hennes hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
