Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
-— Sitt nu stilla hos mig, förmanade han,
Då upphörde Petras motstånd, och hon slöt sig
intill honom. På en lång stund rörde de sig icke.
Petra undrade inom sig, om hon verkligen skulle
gifta sig. Hon var så ensam. Thomas hade funnit
Angela. Petra visste ju att det var omöjligt för
henne att vinna honom tillbaka. Borde hon inte då
taga den lott som bjöds henne? Och barnet! Dröm-
men från hennes första häftiga sammanträffande
med Tage på Eka grep henne på nytt — drömmen
om barnet. Det skulle ha Tages ljusa hår, och det
skulle ha fina späda lemmar. Det skulle älska henne,
Petra, som ännu ingen hade älskat henne. Om hon
gifte sig med Tage, skulle detta barn blomma upp i
hennes liv, fylla det med ljus och doft och under-
bara stilla tankar.
Tage slöt henne hårt om höfterna, böjde sig
framåt och kysste henne på halsen. Hon rörde
drömmande vid hans ljusa hår.
Då lät Tage sin hand glida uppför hennes ben
under kjolen.
— Du lilla kära, mumlade han otydligt.
Det ringde i telefonen. Den stod inom räckhåll
för Tage på skrivbordet, och utan att släppa Petra
sträckte han ut den andra handen och lyfte av
mikrofonen.
— Hallå, sade han.
Petra hörde en kvinnas röst. Men hon kunde inte
urskilja orden.
Tage fortsatte att smeka henne. Hans lediga hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
