Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
trevade vant och okynnigt ovanför hennes strumpa
på hennes nakna hud.
— Ja, ja, svarade han dröjande.
Så gjorde han en häftig rörelse, och Petra steg
upp för att inte besvära honom.
Hon stod och såg ned på honom. Hans ansikte
hade blivit mulet, Han bet sig i läpparna. Så vände
han ryggen åt Petra och sade in i mikrofonen:
— Men Hertha, vad menar du? På den punkten
trodde jag du skulle vara hygglig.
Det var alltså hans hustru. Petra gick fram till
fönstret. Hon ville icke lyssna, men det var omöj-
ligt att låta bli. Hon kunde icke av Tages ord rik-
tigt förstå, vad samtalet rörde sig om. Men det före-
föll som om han förut bett henne om något, som
hön nu oförmodat vägrade att gå in på.
Men när samtalet varat en stund, märkte Petra
hur Tages röst, nyss hård och sträv, med ens vek-
nade, ja blev öm. Slutligen lade han ned mikrofonen
med ett sista:
— Adjö, ja då kommer jag, käraste:
Petra vände sig hastigt om. Tage halvlåg ännu i
länstolen. Kring hans mjuka läppar spelade åter
hans ständiga leende, men samtidigt smög sig hans
blick med ett bekymrat uttryck bort till Petra.
— Gudskelov att du inte genast svarade ja på
min litet förhastade fråga, om du och jag skulle
gifta oss, sade han och stödde handen mot stols-
ryggen. Nu har det trasslat till sig igen. Nu vill
Hertha ha mig tillbaka igen, ser du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
