Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Petra pressade sina knutna händer mot skriv-
bordet.
— Och du? viskade hon.
Tage såg inte att hennes ögon började låga.
— Äsch, sade han och skrattade generat. Jag
hade begärt en summa, en ganska vacker summa, i
ett för allt av henne. Hon som är så rik borde väl
ge mig ett slags skadestånd, tyckte jag, och ett
någorlunda anständigt sådant. Det höll min advokat,
den där Kernstedt du vet, som är så förstående och
sympatisk, också med mig om. Han framkastade
förslaget liksom i förbigående till henne i ett post-
skriptum för länge sedan på sitt vanliga hovsamma
och intelligenta vis. Givetvis, skrev han till henne,
givetvis var han övertygad att hon skulle göra upp
det ekonomiska vederlaget med mig som en gentle-
man med en anhan, vidsynt och utan kitslighet och
småaktighet. När hon så inte alls svarade på den
där punkten, menade vi det berodde på att hon an-
såg den saken så självklar att den inte ens behövde
diskuteras. Men det är alltid så mycket bråk och
omständigheter med Hertha. Nu 1 telefonen sade
hon, att något vederlag ville hon absolut inte vara
med om. ”Skall jag ge dig av mina pengar för att du
sedan skall kunna gå och gifta om dig?” skrek hon.
Tage hejdade sig. Hans mun gapade efter de
sista orden, som ville han sluka dem igen. Han hade
förrått sig.
— Du tänkte alltså gifta dig med mig på Herthas
pengar? sade Petra långsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
