Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAKIV.,
När döden smugit sig in i en familj som en tjuv,
händer det ofta att någon i den hemsökta familjen
gripes av en oresonlig omsorg om sina ägodelar. Så
var det nu med fru Lilian von Pahlen. Kvällarna
efter Hans von Pahlens död var hon oupphörligt
framme och kände på tamburdörren. Knappt hade
hon lagt sig till vila, förrän hon hasade sig ut i
tofflor i tamburen, Hon riste låset. Vred upp nyckeln
och låste till igen i dubbla slag. Hon höll Peter
vaken genom att plötsligt låta sängkammaren stråla
1 ljus. Hon kröp omkring på golvet för att se efter
att ingen gömt sig under sängen eller i vråarna.
Hennes ansikte blev vasst, girigt och gammalt, då
hon drog ut byrålådorna och om och om igen räk-
nade igenom sina dyrbarheter.
Ingenting var säkert. Man kunde förlora något:
Döden, den tjuven, hade fått intresse för släkten von
Pahlen. Och eftersom Lilians kärlek främst gällt
hennes hem, hennes blankpolerade möbler, siden-
dukarna på borden, det blänkande silvret i skåpet,
de kostbara smyckena, trodde hon att döden skulle
blåsa in sin kalla andedräkt just över dem och för-
inta dem. Det var så viktigt att hålla allt i ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
