Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Nybo på morgonen, var ett fönster uppbrutet. Någon
hade varit där, Om värdesaker blivit stulna, visste
inte gubben. Det såg ut som om tjuvarna blivit
skrämda mittunder sitt förehavande.
— Vad sade jag? utbrast Lilian.
— Har mamma sagt något? frågade Stellan
näbbigt.
— Någon måste resa dit, fortsatte Lilian utan att
höra på honom.
Nu blev det mycket tal om vem som skulle fara.
Man kunde resa dit med morgontåget nästa dag och
vara tillbaka på kvällen. Lilians röst hördes över de
andras. Hon var så ivrig. Så ängslig för att något
som hon var särskilt förtjust i kunde ha försvunnit,
Hon tänkte icke på Betty som satt där ibland dem
och knappt kunde få ned maten.
Peter hade inte tid att fara. Lilian hade för många
plikter här i hemmet i staden, hon stod inte till svars
med att resa ifrån dem. Stellan hade inte lust. Så
blev det naturligtvis Paula som åtog sig det. Hur
det var, det blev alltid Paula. Hon fick aldrig till-
fälle att säga nej. Hennes anspråkslöshet och villig-
het drogo de alla fördel av, till och med Peter.
— Jag kan nog få Angela med mig, så har jag
sällskap, sade Paula.
Ingen hade tänkt på att Paula behövde ha någon
i sällskap. Men nu tyckte de, plötsligt helt avund-
sjuka, att hon ju skulle få en riktig liten lusttur.
När Paula hade ringt till Angela och kom in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
