Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
rummet igen, där de nu drucko middagskaffet, frå-
gade Lilian likgiltigt:
— Nå, får du med dig Angela?
— Ja, sade Paula och satte sig på sitt oviga sätt
i en stol.
Men Paula talade inte om att Angela föreslagit
henne att Thomas Meller och hans lille son skulle
få följa med dem. Angela hade just gjort upp att
träffa dem dagen därpå.
Så kom det sig att ett litet muntert sällskap mor-
gonen därpå slagit sig ned i en av Nynästågets
andraklasskupéer, som de fyllde med matsäckspåsar
och sportrockar.
— En sådan härlig dag, sade Thomas Meller:
Han log glatt mot Angela och Paula, som sutto
mittemot honom. Cecil stack upp sitt huvud när-
mast fönstret, stödd mot hans arm.
De foro snabbt genom det vårliga landskapet. Man
höll på att plöja: En bild av en brunglänsande åker,
kransad av skog, där en man tålmodigt gick bakom
sin plog och manade på ett par hästar, vilkas blän-
kande hud hade samma färg som de uppvända jord-
kokorna, etsade sig fast i Angelas minne från denna
morgon. Kring bonden, hans häst och hans plog
regnade ett guldbrunt solsken, som om stoftet från
den nyväckta myllan farit omkring i luften. Angela
lyssnade förströdd till Paula, och tanken på Hans
von Pahlen borrade ett tag igenom henne. Snart
skulle han vila i denna jord, som var varm av vårens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
