Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
solsken och levande av groende frön och sprittande
rötter.
Paula berättade att hennes mor tidigt på mor-
gonen kommit in till henne i nattrock. Håret hängde
omkring henne. Hon såg blek och förstörd ut. Hon
hade inte fått en blund i ögonen, emedan hon legat
och grubblat över vad tjuvarna kunde fört med sig.
Särskilt var det en sak hon lagt Paula på hjärtat
att söka efter. Det var en antik vas av äkta silver,
som Lilian haft ända sedan sin barndom. Hon kunde
inte förstå att hon varit så oförståndig att lämna
kvar den, då de flyttade in på hösten. Det var en
sällsynt pjäs, ett riktigt konstverk av en känd silver-
smed, och på ömse sidor om den sträckte en liten
herde och en herdinna, också de av silver, armarna
emot varandra för att omfamna varandra. Ju mera
hon tänkt sig in i att denna vas var försvunnen,
desto kostbarare och oersättligare hade den blivit.
— Jag hoppas den finns kvar, sade Paula betänk-
samt. För annars kommer mamma aldrig att förlåta
oss den här lustresan.
— Å, vi få nog rätt på den, intalade Thomas.
En herde och en herdinna förstå nog att sticka sig
undan, så att inga obehöriga få syn på dem. Det är
det allra första de tänka på, när de komma ut på
landet.
Och hans ögon mötte med en glad och spelande
blick Angelas.
Vid stationen väntade Bom, som hade en kärra
utanför. Liten och förkrympt, såg han ut som om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
