Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
legat nere i jorden hela vintern och nu varligt krav-
lat sig upp i vårsolen med mull ännu fasthängande
vid sina kläder, i sitt skägg och i de feta breda
vecken, som korsade hans ansikte. Han sträckte fram
en jordhand mot Paula och kramade hennes hand.
— Välkommen till tjuvsamhället, sade han och
plirade med ögonen,
Ordet hade han uppfångat på ett ungsocialistiskt
möte förliden sommar. Nu gladde han sig åt att
kunna göra en kvickhet av det. Han var inte dum,
gubben Bom,
Så såg han till att hela sällskapet stuvade in sig
och fick plats, varefter han utan att förhasta sig
klängde sig själv upp på kuskbocken. Lättjefullt
smackade han sedan åt sin välfödda bruna häst, och
vagnen rullade i väg.
Våren var inte så långt kommen här som i stadens
parker, där blommor och gräs hastigt växte upp som
i ett drivhus; Blåsten från havet ven ständigt över
landet och jagade undan solens värme. De foro förbi
sluttningar med väldiga ekar, vilkas outspruckna
knoppar ännu på länge icke skulle få den där
lätt gula färgtonen som påminner om späda gull-
vivor. Ur mattan av vissna, prasslande fjolårslöv
stucko emellertid blåsippor och vårlök upp. På andra
sidan vägen bredde åkrarna ut sig. Över dem foro
skuggorna från strömolnen på himlen i oändligt
rullande, svarta och gula band, som om en jätte-
vagn kört fram i rymden och kastat reflexer av
sina väldiga skaklar hit ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
