Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Titta, utbrast Angela, Det är harar.
Två härar jagade varandra i stora skutt över
åkrarna och försvyunno in i skogsdungen på mot-
satta sidan.
Bom vände sig halvt om.
— De äro ena närgångna kanaljer de där jössarna,
sade han. I jåns afton när jag bligade ut genom
fönstret, vem tro ni satt där på förstubron och blin-
kade åt mig om inte en sådan där harpalt?
— En hare, en riktig hare! utbrast Cecil med
uppspärrade ögon.
Hela dagen sedan gick Cecil på spaning efter
harar. Tänk att få ha en i sitt knä! En luden skogs-
hare som såg på en med stora ögon!
Nu föro de in genom en öppen trädgårdsgrind.
Gruset knastrade och gnällde under hjulen,
— Krusbärsbuskarna ha slagit ut, mumlade
Paula.
Där stod en tät rad av små ljusgröna buskar ut-
efter den svarta rabatten,
När de stigit ur vagnen, gick Bom före dem runt
huset och pekade med ett tjockt finger.
— Här är fönstret som stod öppet, sade han. Hur
de kunnat bända upp det, begriper jag inte. Men
det var spår av stora fötter nedanför på gången.
Villan låg där stor och grön, försjunken i tigande
ro. Det hade kommit något mystiskt över den sedan
smygande fötter en tyst natt vandrat runt den och
en okänds hand ur mörkret trevat mot en ruta,
Huset var en riddarborg från Rhentrakten, uppförd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
